23 årige Culinary Arts Academy Switzerland alumni studenten Tanuvee Agarwal tar hela Delhi med storm genom sitt skräddarsydda cateringföretag – Atticus.
I ett samhälle där inflytelserika kvinnliga kockar fortfarande är sällsynta, så rädds inte denna unga kvinna att lyfta fram de senaste kulinariska trenderna på bordet och göra sig ett namn i en annars mansdominerad värld.
Vi träffar Tanuvee och pratar om hennes väg till att bli kock, hennes minnen från Culinary Arts Academy Switzerland, hur det är att jobba på en restaurang med en Michelinstjärna och om de med- och motgångar som finns med att driva eget företag.
Vad fick dig att ta beslutet att studera på Culinary Arts Academy Switzerland?
Jag har alltid velat studera detta, men i Indien så anses det tyvärr vara ett manligt yrke. På många sätt är det fortfarande ett patriarkatiskt samhälle och kvinnor får inget stöd alls om de vill arbeta som kockar. Så under mitt sista år på gymnasiet så ansökte jag till en utbildning och examen i kärnfysik i USA. Fysik var något som jag var väldigt duktig på och det är ju varje förälders dröm i Indien att deras barn utbildar sig till ingenjör, doktor eller advokat.
Hur som helst, mitt hjärta hade redan ställt in sig på det kulinariska livet sedan jag var fem år. Jag har tur som har en pappa som är så förstående och stöttar mig. Han hjälpte mig att göra research och vi hittade Culinary Arts Academy Switzerland.
“Och det var så jag tog steget från kärnfysik till culinary arts!”
Hur var det att studera på Culinary Arts Academy Switzerland?
Det var helt fantastiskt! Jag började på campuset i Luzern och sedan till Le Bouveret. Det första året var väldigt hårt, vi var alltid på tårna och lärde oss konstant nya saker.
“Jag har fortfarande kontakt med mina lärare och klasskamrater. Vi håller varandra uppdaterade, stöttar varandra i upp- och nedgångar. Varannan månad så ringer jag till någon från Culinary Arts Academy Switzerland för goda råd och hjälp!”
Vilket ämne tyckte du var mest användbart?
Den bästa kursen var helt klart skapandet av en affärsplan, under utbildningens sista år. Antalet detaljer som behövs i en affärsplan är otroligt! Det är den kursen som har hjälpt mig mest i min egna resa. Jag hade redan de flesta detaljer på papper och behövde bara skruva på dessa lite för att anpassa min affärsplan till den indiska marknaden.
Vi fick lära oss att inte ta genvägar eller den lätta vägen bara för att det är en uppgift på skolan. Det blev en riktig och legitim affärsplan i slutändan. Utan den erfarenheten som det gav mig hade jag aldrig kunnat starta mitt företag.
Du gjorde din praktik på en restaurang i San Francisco med en Michelinstjärna. Hur var det?
Ganska snabbt efter min examen påbörjade jag min praktik på Atelier Crenn, en av de bästa fine-dining restaurangerna i USA. Det var väldigt intensivt! Jag jobbade minst 14 timmar om dagen, det var hårt men jag älskade varje minut av det. På Atelier Crenn gör saker med mat som du inte ens kan föreställa dig. Det var verkligen en ögonöppnare för mig.
Hur du presenterar maträtten på tallriken ges mycket fokus för du äter med dina ögon först. Precisionen och detalj spelar roll, så du alltid har de exakta måtten på allt: ingredienserna, förberedelserna och till sist tallrikspresentationen.
Men det handlar inte enbart om maten dock, en restaurang utan en Michelinstjärna kan ha fantastiska rätter. Det handlar mer om kockens egna värderingar och vision. I en restaurang med en Michelinstjärna är arbetsmoralen mycket högre, då du har pressen att behålla din ranking, så du måste alltid prestera ditt absolut bästa.
Vad har du lärt dig från denna upplevelse?
En sak som jag tog med mig hem från USA var hållbarhetstänket. San Francisco är knytpunkten för hållbarhet i USA. Det är också något som jag försöker promota här i Indien.
“I mitt kök är matsvinnet mindre än 10% och det använder vi sedan till vår kompost där vi odlar våra egna grönsaker. Det är något som jag är väldigt stolt över.”
Vad fick dig att starta eget företag?
När jag kom tillbaka till Indien från USA så försökte jag komma på vad jag skulle göra. Det är svårt för mig som kvinna att få jobb i ett kök och mina föräldrar var heller inte helt bekväma med den idén. Så jag behövde hitta ett annat tillvägagångssätt.
En av de sakerna som jag ville göra var att starta en rörelse. En matrevolution för att få de senaste kulinariska trenderna hit till Indien. Folk här vet inte vad den nya nordiska revolutionen är eller hur koreansk mat tar över världen. Det är därför jag har startat med catering. Det är en marknadsundersökning för mig så jag inte blir blind när jag väl startar min egna restaurang om två år eller så. Jag vill att mina kunder ska utveckla en palett av olika smaker från flera olika sorters kök som inte finns här än. Så när jag väl startar är folk redan bekanta med smakerna.
“Det är långsamt och tufft men jag vill att mitt land ska vara i framkant i den kulinariska världen.”
Berätta mer om ditt företag?
Min fine-dining catering heter Atticus. Vi specialiserar oss på catering till finare fester, tillställningar och företagsevent i Delhi. Jag har hyrt ett kontor här och har gjort om det till ett rätt så stort kök, som kan hantera beställningar på upp till 100–120 personer.
Jag har utrustat mitt kök till samma standard som jag lärde mig på Culinary Arts Academy Switzerland. Det är det enda stället där jag vägrar ta genvägar av något slag. Jag har en varmluftsugn och ett riktigt kyl- och fryssystem. Vi är det enda köket i Delhi som även har ett riktigt ventilationssystem.
Vilka är dina kunder?
Vi serverar mest övre medelklasshushåll och uppåt. Vi har också gjort en del event till några av de äldre aristokratfamiljerna i Delhi. Bangladeshs ambassad har också anlitat oss som leverantör till ett stort event för 100 personer som de hade. Vi har även anlitats av Uzbekistans ambassad och även fått förfrågan om en master class i matlagning.
